Pysko!
Jag tycker inte att det är så himla äckligt med köttsågar som far genom huvuden. Sånt etsar sig inte fast i mitt minne. Nej, utan det är människor som ler som skrämmer mig mest. Alltså, ler sådär ondskt.
Ni alla har väl sett Alfred Hitchkocks "Pysko" från 1960?
Ni vet när Norman Bates klär ut sig till sin mamma och ska mörda Marion i källaren? När han står med kniven i högasta hugg och LER?
Jag hatar det! Den är så psykiskt äckligt. Jag klarar inte av det!
Varje gång jag är ensam i ett av husen så tänker jag på det. Jag går i korridorerna här och tänker att snart öppnas en dörr och Norman Bates står där, utklädd till sin mamma, med kniven i högsta hugg och LER sitt ondskefulla leende.
Haha på tal om Norman Bates så finns det en likhet mellan honom och Fredrik!
Fredrik är gästernas "första kontakt" eftersom jag har jobbat så mycket på datorn och sitter då ostörd.
En gång var det ett par och dears son här på besök. Fredrik träffade dom några gånger men jag såg dom inte ens. Dom åkte tidigt och kom hem sent på kvällen. Fredrik pratade på om mig. Dom träffade inte mig alls på en vecka!
Haha det tycker jag är för roligt!
Så höll det på att bli med några göteborgare här också. Dom träffade Fredrik flera ggr men inte mig. Tillsist så blev Fredrik helt stressad och i princip DROG mig till dom. "HÄR ÄR HON, HON FINNS PÅ RIKTIGT; EHEHE" Sa han när vi stod utanför deras dörr en kväll.
Jag skrattade och kallade honom Norman Bates. Dom skrattade också och sa att dom faktiskt hade börjat fundera på om jag fanns på riktigt.
Alla skrattade och tänkte tillbaka på Hitchcocks mästerverk.
Fredrik har inte sett filmen.
