Another day in the USA
Som vanligt har det varit en hektisk dag. Vi fick reda på att vi måste åka till Bayshore/Saddlebrook i Tampa imorgon.
"KL 10.00 MÅSTE NI VARA IVÄG". Men nej nej, vi hinner inte! Vi har ju fullt med saker att packa, hus att städa. Finns inte en möjlighet.
Vi får se när vi kommer iväg imorgon.
Blir 2 veckor med våra chefer . . . . .
Vi var ute och sprang efer vi slutat kl 20.00. Idag gick det segt. Det blev en "bölar-runda".
- Fredrik, jag orkar inte! Jag har så jävla ont i mina benhinnor. Buuhhää. (jag grät på riktigt !?)
- Men spring inte då, ta det lungt. Gå istället!
- Näääee (fortsätter springa och sura)
Jag är envis som en åsna och som min mamma.
Jag kom iaf i mål idag också. Jag är så nöjd så. Det här går ju riktigt bra. Tur att Fredrik har sånt tålamod.
Vi har ju kört såhär i snart 2 månader!
Jag har världens bästa mamma. Nu frågar hon inte ens om jag behöver pengar. Hon vet att jag svarar: nej, det behövs inte...
Nu lägger hon bara in pengar. SOM ÄR välbehövda. Jag skäms inte! TACK MAMMA! Du är min ängel!
Kan ni förstå hur mycket jag hatar skolan så att man gråter när man tar studenten?
Nej men det var faktiskt så att jag blev så rörd för att "ingen trodde det". Allvarligt!
Jag har ju varit helt galen. Fick gå på kvartsamtal med Solili Hänninen stup i kvarten. Det slutade med att mamma gjorde det till en rutin. En del av vardagen. "Jaha, vad ska vi göra med Ewa?" Jag tror jag hade ca 50% frånvaro från hela min högstadietid. Om inte mer?
Jag och Fredrik satt och skrattade åt mina omdömmen från högstadiet. Håhå, det var tider..
Jag hade en jävla tuff tonårsperiod. Jag har gjort både det ena och det andra. Bråkat och haft mig. Varit en riktig såndär "pain-in-the-ass" unge.
Jag hade nog alla bokstäver man kan ha.
Både jag och mamma tänkte på denna bild "Är det verkligen sant? Fixade jag/hon det ?"
ps, man är inte snygg när man gråter.
