Varför är det så..

Igår kväll var det jobbigt här i ett av husen. Mannen som legat på sjukhus i 4 dagar fick sin dom. Cancer i levern. Jag kom hans fru så nära. Dom var så fina, hon var så fin. Jag saknar henne nu. Varje kväll när man kom hem så gick jag direkt till altan för att se om hon satt där. Oftast gjorde hon det. Satt och läste eller något. Vi satt och pratade hela kvällarna. Hon fnissade så fint och skojjade mycket. Fan vad trist. Livet är orättvist och trist. Usch.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0